Mäns hälsa

Inte utan att det faller en tår..

Qula_me

Ett av mina största intressen här i livet är jakt, jakten är mer en livsstil än en hobby och jag äter helst kött som kommer från djur som jag vet varit fria och haft det bra in i det sista.

Som jägare har jag naturligtvis en trogen vän som alltid följer med mig ut, en jakthund i form av en silvergrå Weimarener vid namn Qula, en inte alltför vanlig, rätt krävande och hård ras som inte viker sig i första läget.

En kall och snöig vinterkväll när jag och min Qula var på väg ut i skogen för att gå vår vanliga runda, stötte jag på en man i vägkanten med två stora ståtliga Weimareners.  Så klart stannade jag till och pratade med mannen och klappade hans hundar. Jag har aldrig sett ett sånt lugn och fridfullhet hos en människa, hans kontakt med hundarna var häpnadsväckande, dessa i många fall ganska rastlösa hundar vek inte av mer en par meter från hans sida.

Åren gick och vi stötte på varandra allt som oftast både i skogen och i stan, han stannade alltid till och vi hade alltid något att prata om, han liksom bara fanns där.

Kanske var det för ett och halvt år sedan jag började reflektera över att jag inte sett honom på ett tag. Kanske berodde det på att jag inte långre lika ofta gick samma runda som jag brukade, men jag såg honom aldrig i stan heller trots att vi bodde i samma område.

I våras hörde jag ryktesvägen talas om att denna fantastiska man drabbats av cancer och han inte jobbade som han brukade längre och förmodligen var detta svaret till varför jag inte stött på honom på länge.

Min sambo jobbar på samma arbetsplats som han gjorde och i går vajade flaggorna på halv stång och jag fick beskedet att Weimaraner-mannen slutligen förlorat sin kamp.

Det är inte utan att det föll en tår när jag fick beskedet och att ögonen tåras i skrivande stund. Jag kände honom inte, jag visste inte ens vad han hette förrän igår, vi presenterade aldrig oss för varandra.

Är det konstigt att det gör så jävla ont när fina människor drabbas av denna fruktansvärda sjukdom var än den än sätter sig? Alla känner nog någon som drabbats eller någon som har en närstående som drabbats, det är så fruktansvärt orättvist att vissa drabbas och andra inte, att vissa vinner kampen och andra inte.

Det är inget muntert inlägg jag gör idag, det handlar inte om skäggväxt eller mustascher. Det jag vill säga är att ta vara på varandra. Tala om för en medbroder eller medsyster vad de egentligen betyder för dig, ta steget att säga hej till personen du nyss mött, en dag kan det vara för sent.

Movember gjorde sig väl påmint igår, ännu mer än innan vill jag sprida kunskap och information hur  man kan göra vad man kan göra för att samla medel till forskning om mäns hälsa.

Kolla in här, bara ett  exempel på hur du kan bidra…

Jag har bara en sak att säga, Fuck Fucking Cancer!

Kategorier:Mäns hälsa

Märkt som:,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s